Anita Hjälme rapporterar om Hudiksvallsdagen Att få läsa och skriva med glädje

Den 28 oktober arrangerade Wittingföreningen i samarbete med Hudiksvalls kommun en fortbildningsdag på ovanstående rubriks övergripande tema.

C:a 100 personer från flera delar av landet fyllde den stora salen i Högliden­kyrkan. Det låg förväntan i luften redan vid det kaffe som serverades i samband med registreringen. Många glada återseenden kunde också noteras.

Britta Blank hälsade välkommen från Wittingföreningen och Daniel Pettersson, lektor i pedagogik på Högskolan i Gävle och tillika nyvalt kommunalråd i Hudiksvall tog sedan vid som dagens moderator.

Programmet innehöll en förtjänstfull blandning av aktuella vetenskapliga rön och redogörelser för olika aspekter av Wittingmetoden. Särskilt uppskattat var medverkan av två unga män som tillsammans med sina lärare både visade hur de arbetade med metoden och svarade på frågor från publiken. Det fanns också möjlighet att se två utställningar: dels Wittingföreningens med metodlitteratur m.m. och dels Livstyckets. Livstycket är ett projekt bland invandrarkvinnor i Rinkeby. Det har inneburit att kvinnorna både arbetat med och utvecklat sin konstnärlighet och hantverksådra tillsammans med kunniga ledare och fått lära sig läsa och bearbeta svenska språket vidare med wittingpedagogen Louise Wramner som lärare.

Morgonens första föreläsning hölls av professorn i allmän didaktik vid Göteborgs Universitet, Monica Reichenberg. Hon gav oss under rubriken ”Vägar till texten” en intressant inblick i både internationell och svensk läsförståelseforskning. Vad gäller den internationella forskningen uppehöll hon sig mest vid två metoder som vid utvärderingar visat sig ge goda resultat, Reciprok undervisning och Questioning the Author. Dessa metoder har också funnits med i grunden för svensk läsförståelseforskning och utveckling av svenska läromedel. Monica Reichenberg har själv gjort betydelsefulla insatser på området. Det handlar om att lära eleverna att ”brottas med texten”, undersöka den, ställa frågor till den, aktualisera det man redan vet i ämnet och identifiera det man eventuellt inte förstår och reda ut det. Läraren har en viktig roll i valet av lämplig text, uppdelning av den i stycken för tillämpning av olika delar av ett alltmer fördjupat förståelsearbete och i att ”modellera” roller som aktiv läsare för eleverna. Det gäller också att se upp så att det blir textens innehåll och inte yttre hjälpmedel som står i centrum.

Nästa kvinna att inta talarstolen var Ann-Katrin Swärd, lektor i specialpedagogik vid Göteborgs Universitet. Hennes föreläsning hade rubriken ”Lärares förhållningssätt och kompetens”. Lärares emotionella ton, empatiska förmåga, tro på sin egen och elevens förmåga ger en positiv atmosfär som gynnar lärande, också läs- och skrivlärande. Viktiga är även lärarens teoretiska och didaktiska kunskaper om hur dessa lärprocesser vårdas och utvecklas. Val av arbetssätt grundas på ”vetenskap och beprövad erfarenhet”. En läs- och skrivmetod måste innehålla lärande av både fonologi/avkodning och arbeta med läsförståelse. Man måste kontinuerligt följa resultatet och tidigt sätta in stöd där det behövs. Ann-Katrin menar att Wittingmetoden är ett gott verktyg i detta och hänvisar för mer kött på benen till sin avhandling ”Att säkerställa skriftspråklighet genom medveten arrangering. Wittingmetodens tillämpning i några olika lärandemiljöer.” (Stockholms universitet, 2008).

Efter kaffepaus höll Lars Melin, docent i svenska vid Stockholms Universitet, en inspelad föreläsning med rubriken ”Vi läser med hjärnan”. Han beskrev på ett engagerande sätt hjärnans arbete med språkets olika nivåer från fonem till syntax och samarbetet mellan vänster och höger hjärnhalva i olika processer. Ords lagring i nätverk belystes med praktiska exempel. Han fastslog också att vi använder både top down- och bottom up-processer när vi läser.

Efter lunch låg uppmärksamheten främst på Wittingmetoden. Kerstin Hyrefelt, special- och dyslexipedagog, inledde med en allmän presentation av metoden. Fyra grundläggande begrepp utreddes: det metakognitiva i elevansvaret, de innehållsneutrala språkstrukturernas användbarhet, symbolfunktionsarbetet med det alfabetiska systemets principer i avlyssningsskrivning och associationsarbetets betydelse i olika faser av förståelsearbetet. Wittingmetoden har bredd och kan anpassas till många olika pedagogiska situationer. Likheter och skillnader mellan metodens tillämpningsområden belystes. Det påtalades även att Wittingmetoden i sina huvuddrag stämmer väl med slutsatserna i den rapport som nyligen presenterats om det som enligt forskningsstudier säkrast ger framsteg också i komplicerad läs- och skrivutveckling. (”Dyslexi hos barn och ungdomar. Tester och insatser. En systematisk litteraturöversikt.” SBU – Statens beredning för medicinsk utvärdering, 2014.)

Ann-Katrin Åkerman, Wittingföreningens ordförande, med bred och mångårig erfarenhet av wittingarbete tog vid. Hon fokuserade i sin föreläsning på Wittingmetodens detaljerade arbete med läsförståelsen. Hon startade med grundförutsättningarna: en väl fungerande teknik, ett utvecklat talspråk, vana vid skriftspråk och betydelsen av elevens egen aktivitet i arbetet. Som väg till begreppsfördjupning tog hon även upp sorteringsövningar. Mycket av det som sagts i föregående föreläsning fördjupades och belystes ytterligare.

Sedan kom en punkt som innebar att deltagarna efter en indelning i grupper som gjorts redan i samband med registreringen skulle gå runt till tre olika stationer under tre gånger tjugo minuter och besöka en wittinglektion med en lärare och en elev, själva delta i en wittinglektion och även besöka utställningen och prata med en wittinglärare. Sådana gruppaktiviteter med så många deltagare brukar vara svåra att genomföra bra, men min upplevelse här var att allt löpte på fint och gav stort utbyte.

Sedan även kaffe serverats var det dags för de två ungdomarna Oskar Schartau från Västerås och Pontus Liljedahl från Stockholm att tillsammans med sina lärare (Kerstin Berlin Holmquist respektive Ann-Katrin Åkerman) sitta på scenen och besvara frågor från publiken som ju redan sett något av paren agera i lektions­situationen tidigare. Det var en fröjd att höra hur väl medvetna eleverna var om sina svårigheter och om arbetets karaktär och syfte. De var också helt eniga om att metoden givit väldigt bra resultat så långt, och de var ivriga att få slutföra arbetet för egen del och måna om att andra skulle få chansen till samma hjälp.

Denna fantastiska dag avslutades med en engagerad och intressant information om Läsrörelsen av dess ordförande, Elisabeth Reslegård.

För egen del vill jag också varmt tacka alla som med ideellt arbete på många plan medverkat till att denna dag blev en sådan fullträff både i innehåll och genomförande. Det var en stor förmån att få delta!

Anita Hjälme

 

Du gillar kanske också...